22,20 november 30

tankar rullar på repeat, men är så avtrubbad jag vet inte vad.
känner knappt något längre.
hoppet om en framtid krymper med minuterna, tårarna lurar ständigt i ögonvrån.
ändå är jag så jävla tom, tror jag tappat min själ.

19,51

tomheten tar överhand denna afton, och snart ångesten med. känner det på mig.
min blick fastnar i tomma intet och min hud känns för trång.
jag är även livrädd för att gå ut just nu.

18,56

"säg till om jag stör,
sa han när han steg in, så går jag med detsamma.
du inte bara stör,
svarade jag, Du rubbar hela min existens. Välkommen."


jag var bara som en fimp, en du brände, slängde och tog för givet.
eller det kanske du inte gjorde? för du kanske brydde dig kanske egentligen?
jag har ont i mig, köper saker som jag inte behöver för jag tror materiel kärlek ska funka. Men det lämnar bara ett ännu större hål.

jag slutar, ger upp nu.

17,08

meningslösheten trycker längs tinningarna.
idag är jag den personen jag inte vill, hetsat har jag med gjort.
jag vill inte prata med någon direkt mer än jävla lilla fittan, jag förstör alltid.
orkeslös, är det såhär det känns att ge upp?

20,03

töjde min näsa idag, damn it hurtz, ah well. var även på min färdighetsträning idag gick bra förutom jag fick ångest efter jag åt. Och frös måttligt mycket ihjäl när jag skulle röka. har inget vettigt att skriva atm.

21,38

jag känner mig så oerhört övergiven och oduglig.
jag vet inte heller vad jag faktistkt kan ta mig till.
allt landar platt utan någon mening, kallprat för att för att försöka fördriva känslan
av att vara tom, att vara ingenting.
Sitter och tvångs tänker varje kväll vad jag ska kunna ha på mig nästa dag i hopp om
något jag inte vet vad, att jag ska kunna bli någon annan?
bli någon mer intressant? mer vågad? jag vet faktiskt inte, men likaväl
försöker jag klä på mig känslor.

21,01

jag kan inte få ner mina tankar i ord.

22.22

när jag rockar i vårt kök.

22,56

manin just nu är kvävande, jag vill ha förståelse just nu lite kärlek sympati. Jag vill även slänga bort och spotta på allt vid dess namn.
just nu vill jag göra som kent så på en flygplats och väntar på känslan. Man kan ju hoppas den kommer.

jag har panik, JAG VET INTE VAD JAG SKA HA PÅ MIG, ja för er kan det verka som ett litet problem, vet jag inte kläderna vet jag ingenting. och vistas bland alldeles för mycket människor verkar inte så lockande heller just nu.

förlåt för jag uppdaterar så mycket.

22,20

jag känner mig stor som en flodhäst, väggarna känns för trånga för nära vilket resulterar i att jag knappt kan andas.
Men jag vågar inte gå ut heller, för mörkret är för stort, svart och jag är verkligen rädd.

fingrarna glider över tangenterna men jag vet inte vad jag ska skriva.
Har ord tagit slut?
eller har jag tagit slut?

21,44

Denna afton fastnade jag i sid och nancys historia.
Dock resulterade det i att jag känner mig oerhört ensam och vill mer eller mindre ge upp med allt vid namn kärlek. För jag vet jag inte kommer hitta någon som orkar med
en person med borderline i längden, jag hade gärna levt ett liv på heroin och kaos om jag hade haft någon och dela det med. Ikväll borde jag vara glad! ja för i morgon ska bli en bra dag, ändå sitter jag med ångesten i halsen och kaos i hjärnan och är livrädd för morgondagen.

jag vill hitta någon som kan hålla om mig när det är kallt ute, någon som älskar mig lika mycket som jag älskar den, men oddsen på det är lika med 0 känns det som.

fan vad jag klagar, borde gå och skjuta mig istället för att klaga.

gud så jag överdriver ibland.

AWMYGAD VAD PEPP JAG ÄR!!!!!!!!!!!!!

dör lite på insidan

MITT HÅR SKA BLI MÖRKBRÜNT!

21,17

jag hatar mig själv att jag har låtit det gått så långt som det har gjort.
Jag lät den vinna, nu sitter jag utmärglad och ensam.
min kropp går mer och mer sönder för varje dag som går, och jag vet inte vad jag ska göra.
Låta det va kan jag inte göra, för då kommer det fortsätta i samma riktning och
då kommer min kropp lägga av, känns det som.
Jag vet inte vad jag ska göra nu längre.

Så rädd.

Ensamheten tar större plats med, orkar bara vara med människor i typ högst 3 timmar, sen blir jag trött och osocial.
Känner mig lämnad, lämnad av livet av känslor av hopp. Vad finns det då att leva för?



.

21,07

apatin är ett faktum.

19,42

Sa ju den julia som förstör skulle komma fram för eller senare, åh vad jag inte ville den skulle det. Nu gjorde den det, nu sitter jag i spillror och önskar jag slutade andas. Fan, fan och åter fan. Jag önskar jag vore någon annan, en som faktiskt kan hantera saker, känslor och leva normalt. Men jag fastnar, fastnar i det gamla, tror
allt ska bli likadant. Och det blir det ju för jag bara förstör, som en jävla cancersvulst som tar över och plånar ut allt bra som finns.
jag vill inte.

19,58

facepalm på allting.

00,35

jag är väldigt rädd att göra de jag bryr mig om besvikna.
istället låtsas jag oftast allt är bra, att jag är på väg att bli bättre, när jag
egentligen faktiskt tappar hopp lite mer varje dag.

idag sitter ångesten ovanför ögonen igen, som stör mitt syn fält,
stör liksom sikten.

kent går på repeat, som alla andra dagar.


"En isig vind över vattnet bär ett eko från de dödas värld
En hälsning från ett svartsjukt hånfullt hav
Och vintern sliter pirens skjul, river lyktor från en firad juli
från pariserhjulets skelett av trä och sten

(Jag vill ha dig, du är min du är bara min)
(Jag vill ha dig, jag är din jag är bara din)
Inne i staden råder ständigt lågsäsong
Och restaurangerna står tomma året om"

fan vad jag hatar dig, idag såg jag dig. Ville springa raka vägen till Eskilstuna och gömma mig, jag hoppas du inte kände igen mig men jag vet du gjorde det.
Idag gömmer sig mina ord de trasslar ihop sig i hjärnan.
har fortfarande sån fruktansvärd matångest. Det gillas inte, nu måste jag bättra mig under helgen. Nej jag har ingen kontroll över den situationen just nu.
Har ingen direkt kontroll över något, jo att rita ögon. Det kan jag, det är jag bra på.
Hatar att lära mig nya saker.

detta inlägget blev mest svamel med.


http://open.spotify.com/track/7BP4Xl7BE55tjshmp34GWX

20,59

varför ens skriva här?

23,41

Tror jag hamnat i en fantasi bubbla, byggt upp ett skal som inte har med verkligheten att göra. Fan tänk när den försvinner? hur kommer det bli då? kommer jag överleva då?

sa för ca 15 min sen jag inte mått såhär bra bra på ca 3 år, att för ikväll täckte tänkte inte ångest dimman min sikt. Nu straffar min hjärna mig för att jag lät de
orden skrivas ner på tangenterna. Känner en huvudvärk kommer smygandes, blir lite äcklad med att jag faktiskt skriver ner det här, såna här saker ska tystas ner inte
visas för omvärlden. Ändå fortsätter jag skriva detta jävla blogg inlägget i min
nya äckel blogg, fan visste egentligen det skulle bli såhär.

tror varför jag ens till slut skaffade skiten som kallas "blogg" till slut var att
få klarhet i mina tankar. Nu är jag mer intrasslad än innan.
borde använda den här att lägga upp fina rader och dikter ist. För varken jag eller någon annan borde veta hur jag känner för det vill jag inte veta själv.

22,44

Hur kan man känna så mycket men samtidigt så lite?
Den frågan brukar poppa upp i mitt huvud, ja idag har jag inte av en filosofisk kväll.
tänker på allt och ingenting samtidigt. Dock brukar det vara så, fast då fastnar jag i de dåliga tankarna och banorna, idag kan jag blicka famåt och bakåt som i en dröm, jag kan ta på det ser jag typ men jag fångar ingening.

Håkan spelar i bakgrunden

"Och jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Fortsätt ljug, precis så, för mig"

Just nu önskar jag kunde tro på det med att faktiskt det bästa inte hänt än.

nu ska jag gå ut ta mig en ytterligare ciggaret och hoppas få lite klarhet i hjärnan.

Jag har aldrig riktigt klurat ut det hela med bloggar, att skriva någonting som någon faktiskt vill läsa?
ah well, nu sitter jag ändå och skriver ett jävla blogg inlägg. Trodde aldrig den dagen skulle komma.
Men men, ska försöka skriva något vettigt då och då, vilket troligen inte blir så ofta för jag är inte så vettig.

gud så filosofisk jag känner mig och allt, men inget av det hamnar självklart i ord utan ihop krånglande tanke knutar.

just det, var ju uppe i det hela med att jag skulle göra inlägg helst varje dag, kommer jag nog lyckas med för jag har ju så otroligt mycket liv, svar nej.

nu har jag inget mer att skriva, eller det blev mest svamel.