Sa ju den julia som förstör skulle komma fram för eller senare, åh vad jag inte ville den skulle det. Nu gjorde den det, nu sitter jag i spillror och önskar jag slutade andas. Fan, fan och åter fan. Jag önskar jag vore någon annan, en som faktiskt kan hantera saker, känslor och leva normalt. Men jag fastnar, fastnar i det gamla, tror
allt ska bli likadant. Och det blir det ju för jag bara förstör, som en jävla cancersvulst som tar över och plånar ut allt bra som finns.
jag vill inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar