jag hatar mig själv att jag har låtit det gått så långt som det har gjort.
Jag lät den vinna, nu sitter jag utmärglad och ensam.
min kropp går mer och mer sönder för varje dag som går, och jag vet inte vad jag ska göra.
Låta det va kan jag inte göra, för då kommer det fortsätta i samma riktning och
då kommer min kropp lägga av, känns det som.
Jag vet inte vad jag ska göra nu längre.
Så rädd.
Ensamheten tar större plats med, orkar bara vara med människor i typ högst 3 timmar, sen blir jag trött och osocial.
Känner mig lämnad, lämnad av livet av känslor av hopp. Vad finns det då att leva för?
.
Du måste ha hjälp. Seriöst. Snart ringer jag till scä och frågar de hur jag kan göra för att hjälpa dig... Det här har gått överstyr, du får inte bli sjukare nu.
SvaraRadera