jag är väldigt rädd att göra de jag bryr mig om besvikna.
istället låtsas jag oftast allt är bra, att jag är på väg att bli bättre, när jag
egentligen faktiskt tappar hopp lite mer varje dag.
idag sitter ångesten ovanför ögonen igen, som stör mitt syn fält,
stör liksom sikten.
kent går på repeat, som alla andra dagar.
"En isig vind över vattnet bär ett eko från de dödas värld
En hälsning från ett svartsjukt hånfullt hav
Och vintern sliter pirens skjul, river lyktor från en firad juli
från pariserhjulets skelett av trä och sten
(Jag vill ha dig, du är min du är bara min)
(Jag vill ha dig, jag är din jag är bara din)
Inne i staden råder ständigt lågsäsong
Och restaurangerna står tomma året om"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar